skrattochgrat

13/4 2010 kl. 19.45


Tack för vad du givit, tack för den du var.
Bara goda minnen lämnar du nu kvar.
Ditt goda hjärta och glada sinne
 skall leva kvar hos oss i tacksamt minne. 
 
I mitt minne du lever, du finns alltid kvar, 
vi kommer alltid dig minnas precis som du var.
Nu är du nära men ändå långt ifrån, 
jag tror visst att jag bara hade dig på lån.

Tack morfar för allt du gjort och velat, och för att du din kärlek med mig delat.
Jag hoppas att du sover gott och väntar där.  - där den eviga kärleken är.

Älskar dig morfar
<3

Har precis varit och sagt hejdå till min älskade morfar. Timmar blandade av mest gråt men även en del skratt vid sidan av hans sjukhussäng. Minnena av morfar är bara goda, bara roliga. Hans förmögenhet att alltid se det positiva i livet, att alltid vara intresserad av människor i sin omgivning, att skämma bort mormor varje dag, att dra dom sämsta skämten på julafton, att välkomna alla i sitt hem och att alltid stödja oss barnbarn, det är vad vi kommer att minnas mest. Varje dag. Jag är tacksam att jag slapp se morfar sjuk. För två veckor sedan så såg jag honom gå ner för backen och vinka sådär glatt som han alltid gjorde. Lilla morfar. Påväg till torget, eller till boulen, eller till kompisarna i kören. Men din första golfrunda för året, den hann du aldrig med. Som du pratade om golfen....snart skulle snön vara borta och du skulle få svinga iväg årets första boll. Det blev inte så, inte i denna värld i alla fall.

Jag måste få tro att morfar vet hur mycket vi alla älskar honom, och när respiratorn stängs av i morgon så är det med stor övertygan jag vet att han kommer till en bättre dimension. Det är också med trygghet jag vet att han bara gått några steg i förväg...



//L

Jag har ett moment just nu, ett moment som går ut på att jag tror jag har förstått en stor gåta. Det är meningen att vi människor skall prövas varje jäkla dag, vi skall lyckas balansera lycka och olycka, tur och otur, glädje och sorg. En balans vi skall lyckas upprätthålla utan att bli fullständigt dumma i huvudet!

Samtidigt som jag åker på semestrar, står på Harrys dansgolv, är i färd med att köpa den första bostaden i mitt liv, älskar min familj och mina vänner så att det gör ont, så skall jag hantera faktumet att delar av min familj håller på att försvinna bort....

Igår, när jag med sprutande tårar satt i den kalla sjukhussalen och höll morfars hand, strök hans kind och bönföll honom att komma tillbaks till oss så slog tanken mig: " För 24 timmar sen så stod jag på ett dansgolv, skrattade så jag fick ont i magen och i morgon är det dags att skriva på kontraktet på huset" Är detta okej? Å hur fan hanterar man det på bästa sätt? Mina tankar bytte av varandra i samma takt som respiratorn till morfars andningshjälp suckade....in och ut, in och ut.... Denna gigantiska paradox sätter en människa på prov på ett helt annat sätt än vad jag tidigare upplevt.

Känslan av att trots allt uppleva glädje när en morfar inte vill andas själv, när en panikslagen mormor som inte vet hur hon skall överleva utan sin livskamrat sedan 52 år tillbaks, och när en mamma vars föräldrar är sköra och sjuka håller på att knäcka sig, - är faktisk helt absurd! Det känns fel, men på samma gång så rätt, för det är just den energin som gör att vi andra fortsätter att fungera, fortsätter andas när morfar inte vill. Ja fy fan, livet är inte rättvist.

Varför, varför varför?!! När jag kom hem ifrån Sthlm så va jag övertygad om att jag max skulle behöva 2 dagar på mig för att bli frisk och pigg! Men ICKE!? Jag mår fortfarande inte bra! Jag mår bättre, men hostan är den jävligaste någonsin, och jag är rädd att jag inte kommer kunna jobba i morgon heller! Jag har provat att dränka mig i handfatet, hoppa ifrån översta hyllan i bokhyllan och hänga mig i gardinstången, men ingenting funkar!!!? ;) Nä, men seriöst håller på att bli knäpp! 5 jävla dagar nu liksom....  Sjukt frustrerande... hoppas verkligen att jag håller mig frisk till åtminstonne 2011 nu alltså, för detta är inte rättvist!

Så alltså, jag har ingenting kul att berätta! Har till och med börjat spela Farmville på Facebook! DÅ mina vänner har det gått långt! Så sjukt uttråkad...ikväll tänkte jag ha film och godis-marathon, det är i alla fall nåt nytt! Kul va?!

//L

-handlar ungefär om 1600 kr inkomstbortfall för min del.... Det SUGER!!! Men så yr och dassig som jag är hade jag aldrig fixat en hel dag på jobbet. Hade hoppats på ett mirakel när jag vaknade i morse, men nej tyvärr, inget mirakel. Inbillar mig möjligtvis en liten liten förbättring, men jag vet inte om det blir nåt jobb i morrn heller. Ni kan ju själva räkna ut vad denna helgen med 3 dagar gör för mig i pengar om jag är tvungen att va hemma. Fy faan!

Har ju som ni säkert förstår inte gjort ett skit! Gått mellan soffan, sängen och datorn nu i två dagar... Roligare kan man ju ha, och min frustration över att Internet inte är större är enorm.... kollar facebook och mailen sisådär en 35 gånger om dagen och där händer inte mer för att jag kollar ofta kan jag säga... Hostar lungorna ur mig också...det e ju skönt...*suck*. Äh! Blir mest självömkan över detta inlägg så det är väl bäst att jag slutar. Ska kolla om det hänt nåt skoj på Aftonbladet den senaste kvarten?!

//L

Jag är hemma ifrån Stockholm nu. Har varit 5 fantastiska dagar, dock blev jag sjuk, men det får jag ju lida för nu när jag är hemma igen. Hade kunnat skriva HUR mycket som helst om resan, men det lämnar jag hädan och drar personligen för de som är intresserade istället. Denna trip har i alla fall varit präglad av känslor! Vi alla har skrattat halvt ihjäl oss, alla har gråtit, å alla har varit förbannade. Men känslor är viktigt och det sammansvetsar oss bara mer.

Första gången jag hade ångest när jag kom hem ifrån Sthlm. Jag brukar bara tycka att det är skönt att komma ifrån storstadslivet och hem till lugnet. Jag tyckte inte det denna gången. Jag hade utan att tveka kunnat tänka mig att köra tillbaks idag....Usch, det är så sjukt mycket tankar som rör sig i huvudet! Jag vill så mycket!!! Men gör så lite...

Ska ju egentligen jobba hela helgen. Beroende på hur jag mår så får vi se. Hade ju massa planer för helgen som troligen inte blir av. Hade tänkt umgås med brudarna på påskafton då killarna ska köra till Elmia. På söndag skulle vi gått ut. Så länge jag inte är så frisk så att jag kan jobba så får jag nog stanna hemma. Bläk... =(

Ska lägga mig och sova en stund nu....

//L