skrattochgrat

Jag har alltid hävdat att hösten inte har någon vidare inverkan på mig och mitt psyke... Varför är bloggen som mest välanvänd på hösten kan man ju fråga sig då? Hmm...Har ångest av många jävla anledningar just nu!! FY FAN vad jag hatar känslan! För att nämna några faktorer och två av dom största så är den första min ekonomiska situation. Jag promenerar verkligen på målsnöret till personlig konkurs just nu, och det värsta är att jag satt mig i sitsen själv! Jävligt lägligt nu när vi ska flytta också känns det som. Nummer två kan jag tyvärr inte gå så djupt in på här, men det suger!! Har satt mig i en jävla sits där också. Även denna faktorn är till största del självförvållad... Hatar mig själv just nu och jag funderar på om det hjälper att lägga sig i sängen i en timma, bita i kudden och skrika ur sig all ångest?

Det värsta är att det händer mig så sällan...Jag vet även precis hur jag ska hjälpa andra som känner såhär, men jag kan inte hjälpa mig själv. Helt sjukt! Jag vill bara fly till andra sidan jordklotet i några månader, gömma mig i en håla och komma tillbaks till en "fixad" tillvaro. Tyvärr lär det inte hända... Skit skit skiiiiit! Jag vet att jag kommer skratta åt detta inlägget om typ 2 timmar när jag vänt mina tankar igen...Haha, jag är bra på att vända tankar, problemet är att det går inte att göra på 2 minuter som jag hade önskat.

Ja ja, tillbaks till livet då...Helgen har vart ledig. Något som jag bara får uppleva 3 gånger på denna hösten, det gäller att njuta. Det har varit både en fantastisk och en förjävlig helg på samma gång. Svårt att beskriva att känslan får mig att vilja skratta och gråta på samma gång, men så är det. Har i alla fall underbara vänner. Synd bara att jag inte har dom i en liten låda i mitt hem. Så att jag kan plocka fram dom när jag vill. Så att dom bara kan lyssna på mig i timme efter timme efter timme...Det hade vart bra tycker jag.

Sicken jävla fake man e ändå. Usch! Alla människor är nog mer eller mindre fake. Försöker upprätthålla en fasad som inte finns egentligen, medan den "riktiga" verkligheten äter upp dom inifrån. Stört...Människor är störda...

Nu ska jag gå och gräva ner mig en stund.

//L

Jag har just genomfört världens utmaning! Jag bakar en kaka åt mina kära vänner som ska komma på besök om en stund. Det visade sig att min lillebror snott min elvisp, som behövdes för att få ihop kakan, och som dessutom behövs för att vispa grädde. Och? -tänker ni. Vispa för hand e väl inte så himla svårt? Nej, det är det ju inte, men jag lyckades med konsten att skära upp halva mitt högra pekfinger i förrgår, OCH fick sy ihop det med fyra stygn... Jätteskönt! Så nu har jag ett långfinger spälkat rakt utifrån handen, och det är inte sååå jätteanvändbart faktiskt, så därav den stora utmaningen av att vispa ihop en kaka för hand! Men jag gjorde det! Å e sjukt stolt ;)

Annars har det väl inte hänt så mycket. Måndagens sjukhusbesök va trauma nog för mig så att det räcker i flera år. Fy fan vad jag har ont av sånt! Kan tänka mig att läkaren och sköterskorna hade att prata om på fikarasten efter jag hade gått..."30-åringen som grät som en 5-åring behövde ju verkligen härdas lite...." Haha, men nu har jag vart med om det me =)

Helgen skulle ju bjuda på arbete, men det blir ingenting med det med tanke på min fingerhistoria... Missar fredag, lördag och söndag. Ekonomiskt så känns väl inte det speciellt bra =(

Ha en fortsatt fantastisk dag!
//L