skrattochgrat

Nu har jag precis suttit och mailat ut "kassörskans memoarer" till alla jag känner. Jag har även suttit och läst bloggen den kommer ifrån för att försöka lista ut vem det är, och nu vet jag! Det är ju en kollega till dig AK! Bra blogg i alla fall, å hon skriver massa me kul om jobbet!

I alla fall. Igår va en rätt seg dag för mig. Lite halvtrött, men allt gick ändå bra. Va på gott humör hela dagen, och jag kände själv hur stolt jag va över mig själv för att jag lyckades vara så trevlig och glad trots mina nattliga bestyr =) I alla fall; när jag ska gå på fika runt tre så försöker jag ta mig ifrån en nederkassa upp genom en överkassa för att ta mig till matsalen (in i butiken alltså). När jag ska igenom överkassan så står där en tant och packar. Jag säger sådär lite på rutin "Ursäkta jag ska bara smita i mellan här". Tanten som står med ryggen åt går åt precis samma håll som mig och trycker till lite med en armbåge i sidan på mig. Resultat; Jag kommer inte förbi. Jag tänker att tanten inte hör mig så jag upprepar "Ursäkta kan jag bara få komma förbi här" Nu börjar kärringen preja ut mig åt samma håll jag kom ifrån, utan att vända på sig eller att yppa ett ord....Ja, nu va det ju som sagt en gammal, fjäderlätt tant. Så jag tog helt sonika och flyttade på russinet och gick förbi.... Då skriker hon "HURRÖDUDU! DET HÄR ÄR INGEN JÄÄÄVLA INGÅNG OM DU TRODDE DET!!?" Alltså, jag höll på att börja gråta....inte för att jag blev ledsen eller upprörd utan av förtvivlan, uppgivenhet och en liten dos raseri! Jag vänder mig om, drar mig lite i håret och säger med gråt i rösten "Men jag jobbar ju för faaaaaan här"....Alltså, jag fattar inte?! Hur tror dom att dom ska kunna handla överhuvudtaget om dom inte ens orkar respektera personalen...Ja, som sagt, i mitt bakis-tyngda huvud så blev jag bara ledsen...eller ja, förtvivlad mer över att folk inte är smartare än såhär och att Ullared verkligen kan förvrida huvudet på ALLA...

//L