Nu börjar allvaret igen!
Japp dagen e här! dagen då min semester tog slut och allvaret skall börja...jag e fanimej helt knäpp! Jag sitter här med tårar i ögonen och skriver! Fattar inte vad det är med mig?! Det är som att jag helt plötsligt insett att jag fått så många chanser 2009 som jag skitit i eller inte vågat ta...fick ett mail i natt som jag läste nu i morse. Mailet gjorde mig glad men ledsen. Tacksam men förbannad. Stolt och fördömmande....ja ni fattar?! Hela jag är ambivalent! Inför allt!!! I min hjärna ser det ut enligt följande just nu:
"Gör jag rätt?"
"Lever jag med rätt person"
"Skulle jag ha tagit den chansen?! Eller den? Eller den?"
"Hur hade livet sett ut nu OM jag gjort det?"
"Vill jag bo här?"
"Vart skulle jag annars vilja bo?"
Helvete!! Varför kan jag inte få veta hur mitt liv hade sett ut om jag inte levde som jag gör nu?! Finns det hundraprocentig lycka? Finns det äkta kärlek? Finns total tillfredställelse? Om inte så är det ju inte idé att sträva heller? Då kan man ju lika gärna gå runt och va nöjd med den halvtaskiga verklighet jag lever i.... Jag verkligen avskyr att känna såhär!! Å det är säkert övergående oxå...Jag försökte undvika att blogga igår för att slippa detta översentimentala inlägg, men det hjälpte väl föga...Det kom idag istället.
Hade livet verkligen varit ett liv om det alltid vart kul?! Men jag vill inte behöva bekymra mig för existentiella frågor och funderingar. Det hade vart så skönt om mitt största problem handlade om vad man skulle äta till middag ikväll eller vilken tröja jag ska välja första dagen i skolan. Samtidigt är ju mina problem värsta smågrejerna för andra! Andra som faktiskt lider av sjukdomar, har drabbats av otrohet eller har någon nära som gått bort, så vem är jag att klaga egentligen!? Men men, vi kan bara vara vi i vår egen verklighet så är det ju....
Läs, begrunda och glöm mina vänner...det är så jag brukar göra med det mesta som dyker upp och det har ju fungerat hittills.
Puss//L
