Så klokt så klokt....
Fick några intressanta svar på mitt föregående inlägg genom en annan blogg som inte så många har tillgång att läsa, men alltid roligt att nån orkar ta sig en funderare över mina små menlösa filosofier... För att sammanfatta lite av vad som sades:
Självklart har inte alla möjligheten att bli lyckliga! Precis som ditt svar löd; barnen i Afrika har inte mycket till val. Mina tankar utgår självklart först och främst ifrån min egen referensram och mitt liv såklart. Men visst, klumpigt uttryckt att alla har möjlighet till lycka! Låt mig uttrycka mig; lyckligare kanske?!
Å påtal om att mitt livsöde skall passa ihop med andras livsöden så menade jag inte på något sätt att man måste vara likadana för att passa ihop. För att citera svaret jag fick:
"Tror inte du att två olika livsöden, två olika erfarenheter eller liknande kan ge mer nyans och variation i livet tillsammans? Själv tror jag inte att två personer skall vara allt för lika, inte heller olika"
Vad jag menade var att en livssituation skall passa ihop med andras livssituationer. För exakt och precis som du säger så tror även jag att man självklart kan berika varandra genom att vara olika, inget snack om saken! Jag var nog lite extra filosofisk just där, och undrade över vad det är som gör det så svårt att vara vid samma "plats i livet" på nåt sätt som människor i ens omgivning!? Alltså, gyllene tillfällen går dig förbi varje dag! Varenda dag!! Bara för att du står fast vid de val du gjort och har så svårt att överge dem! Å fungerar det såhär för alla människor så är det ju typ 1 chans på miljonen att två människor, eller fler beroende på vad situationen handlar om, befinner sig vid samma vägskäl, vid samma tidpunkt och är beredda att göra ett val i samma riktning på exakt samma gång!! Tänk ändå alla de människor som finns i ens liv!! Antingen är de lyckoträffar, eller så är dom "hållplatser" som du stannat upp vid för att du inte vågar gå vidare?!
Å sen angående att så många sitter i självvalda situationer som de egentligen inte trivs i fick jag följande svar:
"Många väljer oftast den enkla och korta vägen, som vi alla vet så är inte oftast det korta det lättast eller det billigaste det bästa, men naturligtvis enklast att få"
Här kan jag inte mer än att hålla med dig! Men mina tankar rörde sig just kring varför vi nöjer oss? Å varför det är så tabu att vara missnöjd! För utan att hymla; tankarna om att man "skulle vart lyckligare" nån annanstans slår ju säkert en väldigt stor del av alla människor, men när vi har möjligheten väljer vi ändå att inte ta den! För jag som då skall vara utbildad människovetare ;-) visst handlar det om trygghet!! Precis som du säger:
'"Tror inte fröken filosof att det kan ha att göra med låg självkännedom och rädsla för att möta det okända? Hur vet man att magkänslan ger det rätta intrycket och att man blir lyckligare av att lämna det trygga för det okända?"
Människan är en trygghetssökande varelse av naturen visst är det så! Man kan aldrig veta till 100 % vad som döljer sig bakom hörnet! Å "tyvärr" får man väl säga blev vi utrustade med en sådant kontrollbehov att vi vill veta! Vi vill vara säkra! Frågan är om detta kontrollbehov, behovet av att kontrollera omgivningens syn på sig själv, sin egen syn på sig själv, skall gå framför det egna välbefinnandet!? För det är ju faktiskt det det gör... Titta exempelvis på djur....ta vilket som helst; en hund! En hund skulle aldrig välja bort sitt eget välbefinnande på grund av hänsyn till "trygghet", behov av kontroll eller oron för omgivningens blickar och åsikter!! Nu börjar jag bli lite väl djupsinnig här kanske, men det är nog definitivt så att vårt intellekt står i vägen för vårt välbefinnande många gånger, å vad som gör mig så frustrerad är att intellektet vi är utrustade med, som är så starkrt och motståndskraftigt ändå, till råga på allt, inte står emot ytliga ting såsom fördomar, normer och vår egen medvetenhet kring att vi faktiskt väljer stabilitet framför lycka!
Tackar för intressanta synpunkter i ämnet ;-)
//L
Självklart har inte alla möjligheten att bli lyckliga! Precis som ditt svar löd; barnen i Afrika har inte mycket till val. Mina tankar utgår självklart först och främst ifrån min egen referensram och mitt liv såklart. Men visst, klumpigt uttryckt att alla har möjlighet till lycka! Låt mig uttrycka mig; lyckligare kanske?!
Å påtal om att mitt livsöde skall passa ihop med andras livsöden så menade jag inte på något sätt att man måste vara likadana för att passa ihop. För att citera svaret jag fick:
"Tror inte du att två olika livsöden, två olika erfarenheter eller liknande kan ge mer nyans och variation i livet tillsammans? Själv tror jag inte att två personer skall vara allt för lika, inte heller olika"
Vad jag menade var att en livssituation skall passa ihop med andras livssituationer. För exakt och precis som du säger så tror även jag att man självklart kan berika varandra genom att vara olika, inget snack om saken! Jag var nog lite extra filosofisk just där, och undrade över vad det är som gör det så svårt att vara vid samma "plats i livet" på nåt sätt som människor i ens omgivning!? Alltså, gyllene tillfällen går dig förbi varje dag! Varenda dag!! Bara för att du står fast vid de val du gjort och har så svårt att överge dem! Å fungerar det såhär för alla människor så är det ju typ 1 chans på miljonen att två människor, eller fler beroende på vad situationen handlar om, befinner sig vid samma vägskäl, vid samma tidpunkt och är beredda att göra ett val i samma riktning på exakt samma gång!! Tänk ändå alla de människor som finns i ens liv!! Antingen är de lyckoträffar, eller så är dom "hållplatser" som du stannat upp vid för att du inte vågar gå vidare?!
Å sen angående att så många sitter i självvalda situationer som de egentligen inte trivs i fick jag följande svar:
"Många väljer oftast den enkla och korta vägen, som vi alla vet så är inte oftast det korta det lättast eller det billigaste det bästa, men naturligtvis enklast att få"
Här kan jag inte mer än att hålla med dig! Men mina tankar rörde sig just kring varför vi nöjer oss? Å varför det är så tabu att vara missnöjd! För utan att hymla; tankarna om att man "skulle vart lyckligare" nån annanstans slår ju säkert en väldigt stor del av alla människor, men när vi har möjligheten väljer vi ändå att inte ta den! För jag som då skall vara utbildad människovetare ;-) visst handlar det om trygghet!! Precis som du säger:
'"Tror inte fröken filosof att det kan ha att göra med låg självkännedom och rädsla för att möta det okända? Hur vet man att magkänslan ger det rätta intrycket och att man blir lyckligare av att lämna det trygga för det okända?"
Människan är en trygghetssökande varelse av naturen visst är det så! Man kan aldrig veta till 100 % vad som döljer sig bakom hörnet! Å "tyvärr" får man väl säga blev vi utrustade med en sådant kontrollbehov att vi vill veta! Vi vill vara säkra! Frågan är om detta kontrollbehov, behovet av att kontrollera omgivningens syn på sig själv, sin egen syn på sig själv, skall gå framför det egna välbefinnandet!? För det är ju faktiskt det det gör... Titta exempelvis på djur....ta vilket som helst; en hund! En hund skulle aldrig välja bort sitt eget välbefinnande på grund av hänsyn till "trygghet", behov av kontroll eller oron för omgivningens blickar och åsikter!! Nu börjar jag bli lite väl djupsinnig här kanske, men det är nog definitivt så att vårt intellekt står i vägen för vårt välbefinnande många gånger, å vad som gör mig så frustrerad är att intellektet vi är utrustade med, som är så starkrt och motståndskraftigt ändå, till råga på allt, inte står emot ytliga ting såsom fördomar, normer och vår egen medvetenhet kring att vi faktiskt väljer stabilitet framför lycka!
Tackar för intressanta synpunkter i ämnet ;-)
//L
Kommentarer
Trackback
