skrattochgrat

Ibland blir jag rädd för mig själv!! Jag är ju dubbelmoralens mästare som vi alla vet vid detta laget... Jag är en person som inte hävdar att jag är utseendefixerad, men ändå så vägrar jag gå till affären osminkad!! Hur går det ihop? Dock tror jag att det är värre mot mig själv än vad det är riktat emot andra, för jag ska ju inte påstå att de pojkvänner jag haft genom åren vart Brad Pitt-kopior eller att jag kräver att mina vänner ska gå omkring uppspacklade och tillgjorda för min skull. Det skiter jag blanka faan i! Men jag?! Ok, Springsteenspelningarna i helgen var ett undantag för där hade man knappast möjlighet att kolla sig i spegeln varannan timme eller att sminka sig överhuvudtaget, så där kunde jag överleva utan smink. Dock gick jag runt och nojjade för att jag skulle träffa på nån av mina lärare, som jag visste var i Sthlm, som aldrig sett mig utan smink! Hur löjligt e det inte!!? Skrämmande egentligen, för killar ser ju faktiskt mer eller mindre likadana ut alltid. Visst, mer eller mindre trötta/orakade etc. men vi tjejer förställer ju för faan vårt utseende till oigenkännbarhet! Sanslöst!! Det är falsk marknadsföring om nåt! För visst fan tycker jag att jag är skitful utan smink! Men alltså är jag ful! Eller hur? Med sminket på kan jag tycka att jag ser rätt okej ut vissa dagar! Men det är ju för sjutton inte jag!?

Jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta inlägg mer än att jag är SJUKT utseendefixerad när det gäller mig själv och att det är urbota korkat!! Tack för mig!

     före....efter 

Där ser ni!! Snacka skillnad?! Jag har nu blottat mig för er, å det var inte lätt vill jag lova, hehe...
Å AK: Som en sammanfattande (inte så mycket) sensmoral av detta inlägg: Max Factor False lash effect var skitbra!! Köp den! ;-)