Så nu har jag tjurat klart ;-)
Jag känner på mig att jag har ett gnäll/filosofiskt/konstigt inlägg på g.... Fast jag vet egentligen inte vad jag vill skriva! Dock vet jag vad jag går och fundelerar över, men herregud, det kan jag ju inte skriva rakt ut här!! Haha! Jag gör som jag brukar; lindar in grejer, för då känns det skönt efteråt...Typ som att jag pratat om det fast jag egentligen inte har det... Knäppt jag vet!!
Jag går och funderar på massor av grejer hela tiden! Jag gör även massor av grejer hela tiden. Grejer jag aldrig skulle få för mig att göra eller ens fundera på för typ ett år sen! Nu låter det som att jag typ har en KK eller pundar eller liknande, men nej, det är inte alls nåt sånt!
Men en dag, så vaknade man bara upp och såg på världen med helt andra ögon! Man har levt i ett slags vakuum en lång tid och trott att man levt som man egentligen velat...men är det verkligen så? Å hur vet man om, eller när man är ärlig mot sig själv? Det är jättesvårt att veta! Å hur kommer det sig att trots att jag vet att jag bara har ett liv att leva, så tar jag inte till vara på varje dag? Jag vet att jag innerst inne vill vara fri. Jag vill kunna dra till Spanien i morrn och inte tänka på nån annan än mig själv. Jag vill åka på tågluff ensam och inte behöva tänka på nån annan än mig själv. Jag vill dansa sönder fötterna varje natt utan att behöva tänka på nån annan än mig själv! Men varför gör man inte det då?? Det är det som är den stora frågan?! Krävs det att man tar tag i sig själv, "växer upp" och bildar ett stabilt liv och därmed en stabil framtid fast man egentligen inte vill? "Skärper till sig" liksom?!
För vem vill inte "göra ingenting", titta på solnedgångar, strosa på stränder och dansa sönder sina fötter egentligen?! Osså väljer i stort sett alla "Svensson-livet" med villa, hund, ungar och lån på banken! NÄR ska man VILJA detta?! Är det seriöst nåt fel på mig eller varför kräks jag av blotta tanken! Förklaring please!!!!!!!
//L
Jag går och funderar på massor av grejer hela tiden! Jag gör även massor av grejer hela tiden. Grejer jag aldrig skulle få för mig att göra eller ens fundera på för typ ett år sen! Nu låter det som att jag typ har en KK eller pundar eller liknande, men nej, det är inte alls nåt sånt!
Men en dag, så vaknade man bara upp och såg på världen med helt andra ögon! Man har levt i ett slags vakuum en lång tid och trott att man levt som man egentligen velat...men är det verkligen så? Å hur vet man om, eller när man är ärlig mot sig själv? Det är jättesvårt att veta! Å hur kommer det sig att trots att jag vet att jag bara har ett liv att leva, så tar jag inte till vara på varje dag? Jag vet att jag innerst inne vill vara fri. Jag vill kunna dra till Spanien i morrn och inte tänka på nån annan än mig själv. Jag vill åka på tågluff ensam och inte behöva tänka på nån annan än mig själv. Jag vill dansa sönder fötterna varje natt utan att behöva tänka på nån annan än mig själv! Men varför gör man inte det då?? Det är det som är den stora frågan?! Krävs det att man tar tag i sig själv, "växer upp" och bildar ett stabilt liv och därmed en stabil framtid fast man egentligen inte vill? "Skärper till sig" liksom?!
För vem vill inte "göra ingenting", titta på solnedgångar, strosa på stränder och dansa sönder sina fötter egentligen?! Osså väljer i stort sett alla "Svensson-livet" med villa, hund, ungar och lån på banken! NÄR ska man VILJA detta?! Är det seriöst nåt fel på mig eller varför kräks jag av blotta tanken! Förklaring please!!!!!!!
//L
Kommentarer
Trackback
