Kris...
Jaa, det är nog så! Jag har drabbats av en kris! Jag kommer ju ingenvart!! Får helt seriöst panik snart...jag har skrivit tre inlägg om detta nu sen igårkväll och det släpper faan inte.... jag tror jag är för nervös för redovisningen för att ens kunna ta mig för ngt annat! Måste få skiten ur världen så att jag kan koncentrera mig igen...
Åh en annan dum sak som hände nyss... För ett tag sen, rättare sagt för tre månader sen, fick vi beskedet om att våra vik. inte blev förlängda på ett av mina jobb. Jaa, det va ju tråkigt och så, men det va ju i den vevan som jag bestämde mig för att fortsätta mina studier istället! Jag tänkte att iom att jag bara har ett jobb, så kan jag ju satsa på studierna fullt ut istället! Japp och så blev det.... Har ju även förklarat detta för min chef, eftersom han tipsade mig om ett annat vik. för ett tag sen...Jag menade på det att iom att jobbet ifråga inte direkt är ett toppjobb och att vi bara snackar om vikariat så lägger jag hellre min tid och energi på att få min utbildning klar. Detta förstod han givetvis... IDAG ringer han mig å bara "Jaa, det är såhär att vi har fått budget till att förlänga 2 av vikariaten två månader till nu.... (vi är 10 stycken totalt) och jag måste TYVÄRR meddela att din sysselsättningsgrad just nu e för låg för att kunna bli en av dom två..." NO SHIT SHERLOCK?!! Vaddå tyvärr?! Jag har inte satt min fot på stället på över tre veckor, för att :"ja just det" jag pluggar och jobbar 60 % på ett annat jobb! Varför gjorde han såhär kan man fråga? Va det bara för att känna att dom "minsann inte e nåt man väljer bort....dom väljer bort mig" eller vad?? Störde mig nåt fruktansvärt bara.... Han e väl för fan inte dum?! Eller vem faan vet...
Ja ja, nu går jag igen för jag får ångest över att jag inte pluggar och när jag försöker plugga så går det ju ändå inte!! Vad gör man?
Puss
//L
