Äntligen hemma!

Fyy vilken dag! Vaknade ju som sagt upp till värsta snöovädret i morse. Beslöt mig för att köra i alla fall, med hopp om att det inte skulle va så farligt lite längre söderut. Vad fel jag hade! Det var ingen rolig åktur! Började här hemma, och då gick det ändå att köra typ i 70. Ju längre söderut jag kom desto tätare blev snön och ju moddigare blev vägen...fick värsta sladden i en kurva! Höll på att dö! Jag får typ aldrig sladd med min bil, med tanke på att den är ungefär 32 cm lång (okej, lite längre...), men detta va liksom en sladd på bredden! Skithemskt! Såg tre avåkningar och motorvägen va avstängd pga olycka! Inte nåt roligt väder i alla fall. Sen slutade det snöa vid middagstid så jag kunde åka och jobba utan att vara dödsnervös! Men istället lade sig värsta dimman nu när jag skulle hem, så då såg jag ingenting för det!

Föreläsningen idag va väl helt ok. Inget speciellt faktiskt...metoderna som förelästes om är jag väl indirekt lite motståndare till. Det ska man ju dock inte erkänna då man ska vara "öppen för allt". Men jag råkade bli statistiker nånstans på vägen på min studiebana...å jag är rädd att det är på den banan jag kommer att stanna. Men jag trivs med det oxå! =)

Usch jag har ett asjobbigt dilemma!! Jag kan verkligen inte skriva om det rakt ut här! Vet inte hur jag ska linda in det tillräckligt för att kunna skriva om det ändå... Jag träffade en person för typ 2 år sen. Denna personen har varit extremt betydelsefull för mig i många av de val jag gjort i livet. Saker som inte borde spela in på val man tar har ändå gjort det för min del, mycket på grund av att jag träffade denna människa... Vet inte hur jag ska beskriva dilemmat. Men vi har i alla fall tappat kontakten en del det sista, och detta är extremt jävla jobbigt för mig, då det betyder asmycket för mig att den personen finns i min vardag! Jag blir liksom nästan deprimerad annars! Vi är inte direkt vänner, men är ändå en människa jag helt ärligt känner att jag inte kan leva utan! Hmm, blir bara konstigt att försöka beskriva utan att berätta rakt ut vem eller vad det handlar om, men det är som sagt ett dilemma för mig!Speciellt när det inte går att definiera VAD den människan är TILL mig liksom...inte vän, inte nån jag är kär i, inte en släkting...förstår ni? Utan bara en helt utomstående människa som betyder asmycket! Ja ja, jag vet jag är skum...

Nu bjuder jag på en bild av hur vägen och vädret såg ut när jag körde till skolan i morse så får vi se om vi hörs senare!
Puss å Kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0