skrattochgrat

Ja, det är nog tyvärr så... Orkar inte hålla liv i någon av mina bloggar just nu. Är så sjukt trött hela tiden och längtar mer än nånsin på att skolan ska ha jul-uppehåll! Jag har allt oftare den sista tiden börjat känna mig trött på skolan och känslan av att börja jobba igen gör sig mer och mer bekväm faktiskt. Kanske kommer dit jag med? Dit jag känner att jag är färdig. Trodde aldrig att jag skulle komma dit dock. Studierna har gett mig så sjukt mycket! Jag har växt och blivit en människa jag inte hade känts vid för några år sen. Jag är självsäker, jag vet vad jag vill, jag är relativt duktig på det jag gör, och bäst av allt; Jag trivs och mår bra! Visst, vi alla har ju dåliga dagar, men inte värre än så.

Jag tänker extra mycket på det då jag betraktar folk i min omgivning. Klasskompisarna som inte kan göra nånting, knappt gå på toaletten, utan sällskap eller stöd ifrån den andra. Hur självständiga och säkra på sig själva är dom? Inte så... Den gamla vännen, som blivit fett bedragen av sin sambo, som sitter och dagarna i ända skriver på sin blogg hur stark, perfekt och underbar hon är. Snacka om att försöka att övertyga folk? Är man så säker på det så har man heller inget behov av att dagarna i ända sitta och tala om det för alla andra. Bekräftelse och social acceptans är väl de två största tecknen på dålig självkänsla? Mig lurar du inte, det sorgliga är väl om du  lyckas lura dig själv... Det slår alltid tillbaks lilla vän....

I alla fall, ibland är det skönt att skriva såna här inlägg. Att kunna gå tillbaks hit en dålig dag och påminna sig om att livet trots allt behandlar mig ganska väl. Jag har haft tur som haft en bra uppväxt, blivit stark och självständig, omger mig med få underbara vänner som ger mig precis det jag vill ha och behöver och dessutom vet jag hur jag ska klara mig själv! Få förunnat men gud vad underbart!

//L