skrattochgrat

Jag har alltid hävdat att hösten inte har någon vidare inverkan på mig och mitt psyke... Varför är bloggen som mest välanvänd på hösten kan man ju fråga sig då? Hmm...Har ångest av många jävla anledningar just nu!! FY FAN vad jag hatar känslan! För att nämna några faktorer och två av dom största så är den första min ekonomiska situation. Jag promenerar verkligen på målsnöret till personlig konkurs just nu, och det värsta är att jag satt mig i sitsen själv! Jävligt lägligt nu när vi ska flytta också känns det som. Nummer två kan jag tyvärr inte gå så djupt in på här, men det suger!! Har satt mig i en jävla sits där också. Även denna faktorn är till största del självförvållad... Hatar mig själv just nu och jag funderar på om det hjälper att lägga sig i sängen i en timma, bita i kudden och skrika ur sig all ångest?

Det värsta är att det händer mig så sällan...Jag vet även precis hur jag ska hjälpa andra som känner såhär, men jag kan inte hjälpa mig själv. Helt sjukt! Jag vill bara fly till andra sidan jordklotet i några månader, gömma mig i en håla och komma tillbaks till en "fixad" tillvaro. Tyvärr lär det inte hända... Skit skit skiiiiit! Jag vet att jag kommer skratta åt detta inlägget om typ 2 timmar när jag vänt mina tankar igen...Haha, jag är bra på att vända tankar, problemet är att det går inte att göra på 2 minuter som jag hade önskat.

Ja ja, tillbaks till livet då...Helgen har vart ledig. Något som jag bara får uppleva 3 gånger på denna hösten, det gäller att njuta. Det har varit både en fantastisk och en förjävlig helg på samma gång. Svårt att beskriva att känslan får mig att vilja skratta och gråta på samma gång, men så är det. Har i alla fall underbara vänner. Synd bara att jag inte har dom i en liten låda i mitt hem. Så att jag kan plocka fram dom när jag vill. Så att dom bara kan lyssna på mig i timme efter timme efter timme...Det hade vart bra tycker jag.

Sicken jävla fake man e ändå. Usch! Alla människor är nog mer eller mindre fake. Försöker upprätthålla en fasad som inte finns egentligen, medan den "riktiga" verkligheten äter upp dom inifrån. Stört...Människor är störda...

Nu ska jag gå och gräva ner mig en stund.

//L

Jag har just genomfört världens utmaning! Jag bakar en kaka åt mina kära vänner som ska komma på besök om en stund. Det visade sig att min lillebror snott min elvisp, som behövdes för att få ihop kakan, och som dessutom behövs för att vispa grädde. Och? -tänker ni. Vispa för hand e väl inte så himla svårt? Nej, det är det ju inte, men jag lyckades med konsten att skära upp halva mitt högra pekfinger i förrgår, OCH fick sy ihop det med fyra stygn... Jätteskönt! Så nu har jag ett långfinger spälkat rakt utifrån handen, och det är inte sååå jätteanvändbart faktiskt, så därav den stora utmaningen av att vispa ihop en kaka för hand! Men jag gjorde det! Å e sjukt stolt ;)

Annars har det väl inte hänt så mycket. Måndagens sjukhusbesök va trauma nog för mig så att det räcker i flera år. Fy fan vad jag har ont av sånt! Kan tänka mig att läkaren och sköterskorna hade att prata om på fikarasten efter jag hade gått..."30-åringen som grät som en 5-åring behövde ju verkligen härdas lite...." Haha, men nu har jag vart med om det me =)

Helgen skulle ju bjuda på arbete, men det blir ingenting med det med tanke på min fingerhistoria... Missar fredag, lördag och söndag. Ekonomiskt så känns väl inte det speciellt bra =(

Ha en fortsatt fantastisk dag!
//L

Idag e det söndag å jag har nyss vaknat ifrån dvalan å hällt i mig lite kaffe. Igår så hade jag och världens bästa M en heldag, först så va vi och shoppade å sen så bjöd hon mig på middag innan vi gick ut och gjorde stan som de två idioter vi är, hahaha! Helt sjukt att man kan ha så kul?! Jag å M älskar även att gräva ner oss i tunga samtalsämnen som vi betar av under kvällens gång. Å jag kan lova att ju mer vin som slinker ner desto intressantare blir samtalen. Skulle verkligen vilja ha spelat in våran kväll igår innan vi gick ut. Några av de ämnen vi hann med under kvällens gång var:

"Genus"
"Klass"
"Etnicitet"
"Jakten på den rätte" och
"Är det fel på mig eller på alla andra?"

Dom två sistnämna ämnena är ju helt klart dom bästa och mest intressanta. Jakten på Mr.Right eller Miss Right, är inte det något som var och varannan människa måste ha funderat på? En läxa  man lärt sig under sina år i livet är ju att gräset inte alltid är grönare på andra sidan häcken, MEN är det då rätt att "nöja sig" med det man har för att det "funkar" och är tryggt? Lycksökare, som hela tiden söker kärlek och lycka slutar ju upp inte sällan ensama, å det tror jag (och M) beror på att man inte haft vett på att stanna upp och uppskatta det som faktiskt finns, och som kan ge dig "ett skäligt" liv. Kanske inte spänning, äventyr och passion varje dag, men det ger dig kärlek och trygghet. Sen kan man ju älta på i alla evighet på hur man "bör" leva då för att stå ut och faktiskt få livet att funka utan äventyr, spänning och passion, å det måste ju vara upp till varje människa att få bestämma det? Jag är inget fan utav ordet "bör" för det säger mig inget mer än vad jag själv är beredd att offra eller inte offra för att få just mitt liv att funka.

Sen sista ämnet är ju helt fantastiskt kul! Jag är ju specialist på att hitta fel på andra människor. Dom lever nästan aldrig upp till min kriterier för hur en "bra" människa måste vara. Utan att överdriva kan jag påstå att det finns max 3 personer i min omgivning som jag klassar som normala, eller rättare sagt på min våglängd, för vem fan är normal? Då började vi prata om detta igår: är det då fel på alla andra eller är det snarare fel på mig?!! Svaret är ju egentligen självklart, för visst är det fel på mig. OM man ska lösa denna gåtan "by the book". Nu väljer ju jag inte att göra det. Jag vill inte följa med på elitsamhällets ytliga jakt på lycka och framgång, utan jag vill vara JAG om omge mig med människor som skänker MIG lycka. Den lyckan består mycket hellre av intressanta samtal och en säkerhet på vem jag faktiskt sitter och pratar med än att ha 150 ytliga kontakter som faktiskt skiter i vem jag är och vilket bagage jag bär på. Å jag har kommit dit att jag är inte intresserad av ytliga kontakter och flyktiga samtal med människor som ändå inte förstår vad jag säger. Jag behöver inte ha 40 vänner, för jag nöjer mig med dom jag har. Jag hade nöjt mig med 1 vän om det hade varit den enda som stod ut med mig. Då efter den här otroligt långa diskussionen så kom jag och min kompis M fram till att man ska låta sina vänner förtjäna platsen i sitt liv, likväl som jag har förtjänat platsen i mina vänners liv. Jag måste faktiskt göra något för att finnas och gynna de i min omgivning, att bara vara duger inte om du vill ha en genuin relation och en plats inte bara i en annan människas liv utan i dens hjärta. Summan av kardemumman är: Det är inte fel på dig, det är fel på alla andra.

Bra va?!! Fattar ni hur mycket smart som kommer ifrån Fanta å Rosé?! Löve it. Nu ska jag städa.

//L

Jag funderar på om det skulle vara en bra idé att råna en bank och åka på semester för pengarna?! Jag e sjukt sugen på att bara packa och åka härifrån, men ser ni det tillåter inte min något tajta budget... *tråk* Semester e fan inte sköj?! Eller jo....eller nä....eller jo. Ähh, jag e lite kluven, för jag kan inte bara vara ledig, jag suger på det! Då gör jag istället ingenting! Sitter i min morgonrock till kl 17, äter godis till lunch och förfaller både fysiskt och känslomässigt!! Detta är ju något som är återkommande i mitt liv och knappast en nyhet. Men så vet jag ju, att när jag jobbar så vill jag inte annat än att vara ledig!? Jag behöver ett stimulerande arbete som tar upp all min lediga tid!!! Hjälp!? Att jobba där jag gör är knappast stimulerande nånstans, och nu är det snart vecka 35. Veckan där jag 5 år i sträck har börjat plugga, men nej inte i år!? Hur faen ska detta gå!?? Ja, ni märker jag är smått frusterad!

Jag är ju en ältare. En tänkare. En analyserande varelse. Å när jag får för mycket tid över så är detta inte nyttigt för mig. Jag lägger alldeles för mycket tid på existentiella tankar, och så blir jag sur på omgivningen när dom inte vill dela all sin lediga tid med mig så att jag kan fortsätta älta livets mening i tid å all evighet...*suck*. Det är vid dessa tillfällen i livet som bloggen är min bästa vän! Det banar mot höst och ni kan säkerligen vänta er tätare inlägg ifrån mig. Ett helt meningslöst inlägg ifrån mig, vassego!!

//L

Detta inlägget skriver jag som mitt alterego! Jag känner mig helt knäpp... Har ju semester nu, har haft en vecka och det har vart den tråkigaste veckan i mitt liv!! Har klättrat på väggarna bokstavligt talat! Det gick inte heller så bra dock för jag e lite baktung... Idag så har jag äntligen nåt inplanerat!! Tjejmiddag och party och det är nog därför jag känner mig helt bäng! Har spelat partymusik sen 8 i morse och springer runt och är omänskligt glad!! ÖVERTAGGAD kallas det med andra ord. Såna kvällar blir sällan bra. Tvärtom de brukar bli sjukt sega. Men men, äntligen händer d ju nåt i alla fall!

Annars utöver det har det inte hänt så mycket. Vet inte om jag skrev nåt om det sist, men det känns som att allas liv utom mitt håller på att gå i kras. Typ alla jag känner mår dåligt och är i en vändpunkt i livet, inte för att det måste va nåt kasst, men det är skrämmande när man känner att man är en av de stabilaste i umgängeskretsen, vilket inte hör till vanligheterna. När man sitter i sitsen som jag gör, när man får ta in sååå sjukt mycket tunga grejer hela tiden, så blir hjärnan tillslut så full att man bara vill fly fältet och bosätta sig på andra sidan jordklotet ett tag...

Nä nu ska jag gå och fixa till mig inför kvällen men ta hand om er sålänge <3

Puss//L

Regn och rusk och typ 13 grader. Enormt upplyftande den 30:e juli!? Har väntat ett tag på att lusten att blogga ska falla på igen, och tro det eller ej, idag så ryckte det lite i skrivnerven. Vet egentligen inte vad det beror på, det dåliga vädret eller avsaknaden av intellektuell stimulans. Mitt liv består mestadels av att jobba, sova och dricka öl. Känns inte riktigt som mig måste jag säga, och förr eller senare så hade jag väntat mig ett mindre ras. Det kom idag! Fick lite smått panik över att vara så okreativ! Hate it!

Vad har hänt på sistone då?! Vi har vart på Helsingborgs-tripp, firat födelsedagar och myst mest. Har varit mycket skandaler i min omgivning de senaste veckorna. Tack och lov ingenting som har med mej personligen att göra, men nästan varenda kotte i min omgivning har drabbats på något sätt. Vissa hårt och andra nästan inte alls, och det är klart att det tar på en när folk i ens omgivning mår dåligt. Det enda jag drabbats riktigt hårt av är en ekonomisk kris. En kris så stor att jag verkligen MÅSTE gå upp i tid på jobbet nu. Det har vart otroligt lyxigt att jobba 40% i 2 månader, men jag förstår nu att det finns en anledning till att människor jobbar 40 timmar i veckan. -å det är för att klara sig ekonomiskt. Så good bye lyxliv, hello arbetsliv!

Usch, det är fredag idag. Det känns som helg mest hela tiden. I måndags var vi på grillfest, i tisdags jobbade jag, i onsdags va jag ute och igår jobbade jag. För att följa mönstret så borde jag ju gå ut idag, men jag vetti tusan om jag orkar!! Ska ju jobba i morrn igen och vädret lockar inte, men vi får se. Jag har alla barndomsvännerna hemma i Fbg nu så det är klart att det skulle va värt att gå ut en sväng endast för att umgås med dom.

Nu ska jag köra till S och dricka kaffe. Tror jag ska sno med mig BMW'n för E sover fortfarande. Hehe!

//L

Jaa, då var man här igen. Vet egentligen inte varför. Livet leker just nu, det är sommar, det händer massor, jag är tillfreds med det mesta. Till och med jobbet. =) Det är inte så ofta man kan säga det, för då förväntar man sig alltid ett bakslag. Har massa kul att se fram emot nu! På söndag ska jag se Winnerbäck, Melissa Horn, Laleh och Dundertåget live här i Falkenberg på idrottsplatsen, det ska bli mys, kommer bli en folkfest utan dess like! På torsdagen efter det är det ÄNTLIGEN dags för mig att se Hoffmaestro och Chraa live! Jag har ju tänkt och planerat så många gånger, å nu blir det äntligen av! Också på hemmaplan, så Fbg artar sig! ;) Sen på fredagen så åker jag och två tjejkompisar till Helsingborg för ett dygn av hårt festande. Nä så illa ska det väl inte bli, men det ska bli sjukt mysigt ialla fall! Vi ska sova på hotell, äta gott och besöka två av världens bästa barer/uteställen, nämligen Bishops Arms och Harrys i Helsingborg. SÅÅ kul ska det bli! =D

Sommaren är ju inte slut där. Sen ska här firas födelsedagar. Min 27:e och lillebrors 25:e, så det lär väl bli en del party då kan jag tänka mig. Sen har vi ju Sthlm och tänka på som kanske blir lite längre fram emot hösten, ja som sagt, allt e ganska fint just nu =)

En annan sak som jag verkligen börjat göra, som jag har haft svårare för tidigare är att jag skövlar folk på löpande band som inte har någon plats i mitt liv. Jag är så otroligt trött på att ödsla energi och tid på människor som inte på nåt sätt gynnar mig! Jag rensade facebook häromkvällen på kontakter som man innerst inne vet att man är kompis med för att endast gynna deras "antal vänner". Jag vet vilka jag vill ha i mitt liv, och de som får min uppmärksamhet ska veta att dom verkligen är värda den! Spelar ingen roll om det är en kommentar på facebook, ett mail, en kram eller en fika för dom som finns hos mig är sååå värda det! <3

Puss//L

Detta inlägget gör jag inte för att jag egentligen vill. Jag gör det endast för att jag själv ska kunna gå tillbaks hit om ett tag och komma ihåg att jag faktiskt levde. Jag vet hur mycket jag uppskattar bloggen, just i det syftet att kunna gå tillbaks, läsa och minnas...

Vad har hänt sen sist då? Jag har nog inte bloggat på sex veckor tror jag. Det är sjukt längesen! Vi har ju köpt bostad. Ett radhus. Det är inte ens byggt ännu. Vi flyttar in i november, och det skall bli obeskrivligt skönt att flytta till något helt nytt! Det lär ju inte bli många gånger i livet det händer... Jag blir återigen granne med min bror, vilket också känns jättekul!

Jag är examinerad och klar ifrån skolan. Med blandade känslor. Känner mig otroligt rotlös och deppig. Det lär säkert gå över snart, men just nu är det sjukt jobbigt. Jag har fått uppleva känslan av att va HELT ledig vissa dagar, vilket är en väldigt konstig känsla! Vad gör man liksom?!

Nä, detta va ungefär lika kul som jag trodde. Det vill säga inte alls.

//L

Jag känner det på mig. Nu har jag haft uppehåll i över 2 veckor. Vet inte om det hänt innan?! Just denna perioden av mitt liv är en av de skummaste ever! Samtidigt som hela släkten håller på att falla isär av utmattning efter att min morfar gick bort så ska man hantera faktumet att livet i övrigt går så sjukt bra!! Bostad verkar vara så gott som införskaffad, skolan slutar om 3 veckor å jag är 100% klar! Avslutade samarbetet med min klient igår, och ja....massa endast positiva saker! Som liksom dör av att allt i övrigt är så sorgligt...Ja, ni fattar det är konstigt just nu och det finns för tillfället inte någon plats för bloggen i min vardag. Förlåt bloggen =/

Vi hörs när vi hörs!

//L

13/4 2010 kl. 19.45


Tack för vad du givit, tack för den du var.
Bara goda minnen lämnar du nu kvar.
Ditt goda hjärta och glada sinne
 skall leva kvar hos oss i tacksamt minne. 
 
I mitt minne du lever, du finns alltid kvar, 
vi kommer alltid dig minnas precis som du var.
Nu är du nära men ändå långt ifrån, 
jag tror visst att jag bara hade dig på lån.

Tack morfar för allt du gjort och velat, och för att du din kärlek med mig delat.
Jag hoppas att du sover gott och väntar där.  - där den eviga kärleken är.

Älskar dig morfar
<3

Har precis varit och sagt hejdå till min älskade morfar. Timmar blandade av mest gråt men även en del skratt vid sidan av hans sjukhussäng. Minnena av morfar är bara goda, bara roliga. Hans förmögenhet att alltid se det positiva i livet, att alltid vara intresserad av människor i sin omgivning, att skämma bort mormor varje dag, att dra dom sämsta skämten på julafton, att välkomna alla i sitt hem och att alltid stödja oss barnbarn, det är vad vi kommer att minnas mest. Varje dag. Jag är tacksam att jag slapp se morfar sjuk. För två veckor sedan så såg jag honom gå ner för backen och vinka sådär glatt som han alltid gjorde. Lilla morfar. Påväg till torget, eller till boulen, eller till kompisarna i kören. Men din första golfrunda för året, den hann du aldrig med. Som du pratade om golfen....snart skulle snön vara borta och du skulle få svinga iväg årets första boll. Det blev inte så, inte i denna värld i alla fall.

Jag måste få tro att morfar vet hur mycket vi alla älskar honom, och när respiratorn stängs av i morgon så är det med stor övertygan jag vet att han kommer till en bättre dimension. Det är också med trygghet jag vet att han bara gått några steg i förväg...



//L

Jag har ett moment just nu, ett moment som går ut på att jag tror jag har förstått en stor gåta. Det är meningen att vi människor skall prövas varje jäkla dag, vi skall lyckas balansera lycka och olycka, tur och otur, glädje och sorg. En balans vi skall lyckas upprätthålla utan att bli fullständigt dumma i huvudet!

Samtidigt som jag åker på semestrar, står på Harrys dansgolv, är i färd med att köpa den första bostaden i mitt liv, älskar min familj och mina vänner så att det gör ont, så skall jag hantera faktumet att delar av min familj håller på att försvinna bort....

Igår, när jag med sprutande tårar satt i den kalla sjukhussalen och höll morfars hand, strök hans kind och bönföll honom att komma tillbaks till oss så slog tanken mig: " För 24 timmar sen så stod jag på ett dansgolv, skrattade så jag fick ont i magen och i morgon är det dags att skriva på kontraktet på huset" Är detta okej? Å hur fan hanterar man det på bästa sätt? Mina tankar bytte av varandra i samma takt som respiratorn till morfars andningshjälp suckade....in och ut, in och ut.... Denna gigantiska paradox sätter en människa på prov på ett helt annat sätt än vad jag tidigare upplevt.

Känslan av att trots allt uppleva glädje när en morfar inte vill andas själv, när en panikslagen mormor som inte vet hur hon skall överleva utan sin livskamrat sedan 52 år tillbaks, och när en mamma vars föräldrar är sköra och sjuka håller på att knäcka sig, - är faktisk helt absurd! Det känns fel, men på samma gång så rätt, för det är just den energin som gör att vi andra fortsätter att fungera, fortsätter andas när morfar inte vill. Ja fy fan, livet är inte rättvist.

Varför, varför varför?!! När jag kom hem ifrån Sthlm så va jag övertygad om att jag max skulle behöva 2 dagar på mig för att bli frisk och pigg! Men ICKE!? Jag mår fortfarande inte bra! Jag mår bättre, men hostan är den jävligaste någonsin, och jag är rädd att jag inte kommer kunna jobba i morgon heller! Jag har provat att dränka mig i handfatet, hoppa ifrån översta hyllan i bokhyllan och hänga mig i gardinstången, men ingenting funkar!!!? ;) Nä, men seriöst håller på att bli knäpp! 5 jävla dagar nu liksom....  Sjukt frustrerande... hoppas verkligen att jag håller mig frisk till åtminstonne 2011 nu alltså, för detta är inte rättvist!

Så alltså, jag har ingenting kul att berätta! Har till och med börjat spela Farmville på Facebook! DÅ mina vänner har det gått långt! Så sjukt uttråkad...ikväll tänkte jag ha film och godis-marathon, det är i alla fall nåt nytt! Kul va?!

//L

-handlar ungefär om 1600 kr inkomstbortfall för min del.... Det SUGER!!! Men så yr och dassig som jag är hade jag aldrig fixat en hel dag på jobbet. Hade hoppats på ett mirakel när jag vaknade i morse, men nej tyvärr, inget mirakel. Inbillar mig möjligtvis en liten liten förbättring, men jag vet inte om det blir nåt jobb i morrn heller. Ni kan ju själva räkna ut vad denna helgen med 3 dagar gör för mig i pengar om jag är tvungen att va hemma. Fy faan!

Har ju som ni säkert förstår inte gjort ett skit! Gått mellan soffan, sängen och datorn nu i två dagar... Roligare kan man ju ha, och min frustration över att Internet inte är större är enorm.... kollar facebook och mailen sisådär en 35 gånger om dagen och där händer inte mer för att jag kollar ofta kan jag säga... Hostar lungorna ur mig också...det e ju skönt...*suck*. Äh! Blir mest självömkan över detta inlägg så det är väl bäst att jag slutar. Ska kolla om det hänt nåt skoj på Aftonbladet den senaste kvarten?!

//L

Jag är hemma ifrån Stockholm nu. Har varit 5 fantastiska dagar, dock blev jag sjuk, men det får jag ju lida för nu när jag är hemma igen. Hade kunnat skriva HUR mycket som helst om resan, men det lämnar jag hädan och drar personligen för de som är intresserade istället. Denna trip har i alla fall varit präglad av känslor! Vi alla har skrattat halvt ihjäl oss, alla har gråtit, å alla har varit förbannade. Men känslor är viktigt och det sammansvetsar oss bara mer.

Första gången jag hade ångest när jag kom hem ifrån Sthlm. Jag brukar bara tycka att det är skönt att komma ifrån storstadslivet och hem till lugnet. Jag tyckte inte det denna gången. Jag hade utan att tveka kunnat tänka mig att köra tillbaks idag....Usch, det är så sjukt mycket tankar som rör sig i huvudet! Jag vill så mycket!!! Men gör så lite...

Ska ju egentligen jobba hela helgen. Beroende på hur jag mår så får vi se. Hade ju massa planer för helgen som troligen inte blir av. Hade tänkt umgås med brudarna på påskafton då killarna ska köra till Elmia. På söndag skulle vi gått ut. Så länge jag inte är så frisk så att jag kan jobba så får jag nog stanna hemma. Bläk... =(

Ska lägga mig och sova en stund nu....

//L